Det är verkligen skrämmande hur oschysst och omoget vuxna människor kan bete sig när man är osams med någon och ska gräla. Hur man samlar ihop all ammunition och skjuter hejvilt och skiter fullständigt i vem man träffar och skadar på vägen – allt för att vinna. Och att det dessutom kan kvitta vem det är man är arg på just nu och utan någon som helst eftertanke “Vad händer sen när/om vi blir sams” – för let’s face it, vissa saker kan man inte förlåta. Det finns gränser för hur man beter sig. Även om man verkligen vill såra den man är förbannad på just då – får man väl ändå ha någon jävla stolthet – för sin egen skull.
“Jag tänker inte sjunka till den nivån” säger folk. Men många av de som faktiskt säger det sjunker lägre.
När man glömmer bort vad man egentligen grälar om/är arg på och drar upp allt annat som inte har med saken att göra (allt för att vinna kampen).
När man drar upp saker från det förflutna för att man är arg just då. När man blandar in den andras privata angelägenheter och när man drar in andra människor.
Vuxna människor. Jag skäms å deras vägnar.
Och många av de värsta grälen jag ser är de inom familjen. Som om man kan få lov att säga vad som helst för att man är familj. För att man oftast alltid blir sams förr eller senare igen för att “man är ju syskon” och man tänker på syskonbarnen osv..
I min familj är det lite annorlunda. Jag har bara mina tre barn och två föräldrar och vi grälar sällan men när/om vi gör det så är det rumsrent. Vi börjar inte kalla varandra för massa namn eller dra upp saker man gjort förr. Vi kommer inte med låga jävla påhopp om exempelvis “Du borde gå till tandläkaren med dina äckliga tänder” eller “Du klär dig som en jävla luffare” eller “Du är en kass jävla mamma som inte tänker på dina barn” – sådana saker säger man inte. Det finns en tydlig jävla gräns som man inte ska gå över och det gör mig jävligt irriterad att människor inte inser vad det är de egentligen sysslar med.
Man säger inte “Din feta äckliga ungjävel, du är värdelös och borde banta” till sitt överviktiga barn, det kan de flesta av er hålla med om – men varför får man säga liknande saker till sina syskon/föräldrar? Vissa saker är OFÖRLÅTLIGA, enligt min personliga åsikt. Det är inte familj.
Mina föräldrars son har alltid varit sådan. han drar alltid upp irrelevanta saker och skräder namn och är allmänt avskyvärd och respektlös, som ni vet. Och jag har på sistone fått se hur några i min närhet har familjemedlemmar som inte är mycket bättre. Hur fan tänker ni? Har ni absolut ingen stolthet eller självrespekt i kroppen? Vad är det ni lär era barn? Skäms..
Dessa konstanta pikar, detta konstanta petande i ett inflammerat sår. För att man tror man är bättre. För att man tror man har rätt.
Get over it – gå vidare. Väx upp.
Ni har helt fel, de flesta av er, om vad en FAMILJ egentligen är. Och det ska jag inom kort upplysa er om.