“The natural state of motherhood is unselfishness. When you become a mother, you are no longer the center of your own universe. You relinquish that position to your children.”
- Jessica Lange
Samma dag jag fick veta att jag var gravid med Phini, förändrades något inom mig. För att inte nämna dagen då han föddes, när jag fick upp honom på bröstet. Jag var mamma. Med varenda andetag från den dagen och fram tills den dagen jag dör kommer jag alltid vara mamma FÖRST.
Vad jag VILL med mitt liv kommer inte ens på första plats länge. Vad mina barn BEHÖVER kommer på första plats.
Himmelriket vore när dessa två kombineras i en underbar skönsång. Då är alla lyckliga. Men det är aldrig med något tvivel om jag får välja mellan de två – mina barn kommer alltid på första plats. Det handlar inte om mig. Det handlar om barnen.
“When you are a mother, you are never really alone in your thoughts. A mother always has to think twice, once for herself and once for her child.”
- Sophia Loren
Man ser alltid till barnens bästa först. Man ser till att de har ett hem. Att de har kläder. Att de har mat. Att de är trygga. Man boar till sin bästa förmåga för att göra det bästa man kan för att tillgodose behov av stabilitet och trygghet. En normal funtad förälder dvs. Det spelar ingen roll om jag inte orkar eller vill gå upp klockan 7 på morgonen för jag MÅSTE. Det spelar ingen roll om jag har ont nån dag och inte orkar lämna på dagis och skola för jag MÅSTE. Det spelar ingen roll om jag inte känner för/orkar/vill laga mat för jag MÅSTE – allt detta måste jag för mina barns skull. Det är bland annat sånt som betyder att man sätter barnens behov först. De SKA till skolan. De SKA äta.
Man snackar mycket om det där osynliga bandet som mammor har till sina barn och vice versa, som om det vore en självklarhet men det är århundradets största lögn. Det är inte alla som får denna underbara gåvan vi kallar modersinstinkt. Om så, hur kan det finnas kvinnor som överger sina barn, som mördar sina barn och/eller misshandlar sitt eget barn? Jag köper inte det.
Vissa kvinnor har psykiska sjukdomar som gör att detta bandet blir underlägset och hamnar i skuggan av modersinstinkten där egot tar överhand, oftast på barnets bekostnad. Det mest tragiska i det är att egot/sjukdomen inte tillåter mamman inse detta och förstå att det bästa vore att ge upp det mödraskapet de så uppenbarligen inte var menad för, att de tagit sig vatten över huvud – och, för barnets bästa, bara ge upp. Ge över barnet till den som både kan och vill erbjuda barnet det bästa de förmår.
Och eftersom jag är lyckligt lottad med just modersinstinkt finns det inte i min galax att ens för någon millisekund, överge mina barn och sätta många egna egoistiska behov eller vilja framför mina barn. Jag skulle aldrig, har aldrig och kommer ALDRIG att lämna mina barn. Hellre fattig, sjuk, ensam och miserabel MED mina barn än alla dess motsatser utan mina barn. Mina barn blev mitt liv när jag fick dem.
Och eftersom jag känner såhär så djupt rotad inom mig har jag så enormt svårt att relatera till dess motsatser. Hur mycket jag än vill försöka vara förstående och logisk/rationell kan jag inte relatera till de “mammor” som sätter sig själv först. Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i alla förklaringar och ursäkter. I alla diagnoser och sjukdomar. När det kommer till föräldraskap och i synnerhet moderskap (eftersom det är det som står närmast att relatera till) finns det inga ursäkter.
Man överger/lämnar ALDRIG sina barn.
Man skadar ALDRIG sina barn, varken fysiskt, psykiskt eller emotionellt.
Man sätter ALDRIG sig själv före sina barn.
Det är gyllene fucking regler och slår Guds alla 10 budord i ett andetag.
“Motherhood is near to divinity. It is the highest, holiest service to be assumed by mankind.”
― Howard W. Hunter
Till er mammor som överger sina barn för att ___________ – fuck din anledning. Jag hoppas du dör. Sakta. Smärtsamt.
Till er mammor som misshandlar sina barn för att ___________ – fuck din anledning. Jag hoppas du dör. Sakta. Smärtsamt.
Till er mammor som prioriterar annat/sig själv framför sina barn för att ___________ – fuck din anledning. Jag hoppas du dör. Sakta. Smärtsamt.
Etc & Osv i all evinnerlighet.
Jag har NOLL tolerans och NOLL förståelse.
Du är ingenting värd. Du är värdelös och oönskad och du borde lämna bort dina barn till någon som inte bara KAN utan VILL ge ditt barn det du inte vill eller kan. Sluta vara så jävla egoistisk och omogen.
Kom ihåg: kärleken är inte allt. Kärleken övervinner inte allt. Man behöver så mycket mer än bara kärlek för att vara en sund mamma.
Psssssssss… Nu har jag ångat av mig såhär på morgonkvisten. Kan vara duggregnet, den annalkande höstens magra kyla, kan vara PMS. Ta det för vad det är…